Men jag antar väl att det blir så ibland, när saker händer och beslut ska fattas som är såpass avgörande och svåra, så väljer hjärnan omedvetet bort dom tankarna? Att man liksom inte ens orkar tänka på det?

Jag vill bara att någon ska komma och säga åt mig hur jag ska göra och hur jag ska bestämma. Eller att det ska bli så himla tydligt att valet blir självklart!

Men nog om det! Det omedvetna kickar in nu, tänkt på det tillräckligt idag!

Imorn åker jag till Orust, förmodligen direkt efter skolan som slutar cirkus 11:30 tomorrowwww! Fast Erika und the family lär ju inte komma förens...jättesent? Så vad jag ska göra på Orust fram tills dom kommer lär ju bli ett mysterium!

Saknar btw Adam jättemycket, träffade honom både igår och idag, men inte på det sättet jag vill. OKEJ, inte så jag menade, men jag fattar i alla fall vad jag menar, och det är ju det som räknas?

OKEJ ingen lär läsa detta men sket jag i det eller? Ja lite kanske. Nu ska jag duscha o packa, have a nice life typ.